Sovhytt på flygplatsen och grön hyrbilsfirma (Dubai, UAE – Stockholm, 25/9, 2017)

En typisk bild av Dubai. I förgrunden bygger man en stor dhow med uråldriga metoder och bakom den reser sig en hypermodern skyskrapa.

Det är dags att lämna Dubai (www.visitdubai.com) efter några dagar som har varit långt över förväntan. Dubai har bjudit på mycket spännande sysselsättning, justa hotell, trevliga människor och god mat. Allt till förvånansvärt rimliga priser. Sista påminnelsen om priserna i Dubai får jag när jag tar en mycket tidig taxi till flygplatsen och det kostar mig drygt 60 kronor. Av misstag ger jag taxichauffören en 200 dirhamsedel istället för en tjuga. Han påpekar omedelbart mitt misstag. Som tack för det blir det en väldigt bra dricks till honom.

Dubais flygplats är gigantiskt och Emirates (www.emirates.com), som jag ska flyga med till Stockholm, har Terminal 3 helt för sig själva. Denna terminal är i sin tur uppdelad i tre delar och det är långt mellan dem. Mitt plan går från del del som kallas C och där finns (precis som i alla andra delar) en lounge – Marhaba – som är öppen 24/7.

I Terminal 3 invid gate A1 kan du få en egen sovhytt.

När jag kikar lite närmare på vilka lounger som finns upptäcker jag också att det också finns en lounge med sovhytter. Den heter Sleep´n fly (www.sleep-n-fly.com) och ligger i del A, närmare bestämt vid gate A1. Här kan man dra sig tillbaka i en bädd som påminner om de som finns i förstaklass på flygplanen. Har du ett Priority Pass (www.prioritypass.com) har du tillträde till den här loungen, vilket är lysande eftersom det ofta är ett antal timmars väntan (främst nattetid) i Dubai om du har ett anslutande flyg.

Ombord får jag tillfälle att studera hur en smart stewardess behandlar besvärliga passagerare. Min stolsgranne börjar så fort han kommer ombord högljutt (och inte särskilt trevligt) påpeka att han blev lovad en plats vid en nödutgång när han checkade in. Att han inte är helt sanningsenlig är tämligen uppenbart. Hade han blivit lovad det skulle han givetvis fått det och dessutom tar Emirates lite extra betalt för de som vill premium seats, det vill säga de med mer benutrymme. Flygvärdinnan flyttar honom med utsökt artighet och ett brett leende till en nödutgång. Min exgranne är mycket nöjd med sig själv och strålar av pondus i sin illasittande kostym. Några minuter senare flyttar stewardessen ytterligare två personer till nödutgångsraden. Han som tilldelas mittplatsen ser ut som en olympisk diskuskastare. Det innebär att den mindre hederlige mannen som satt bredvid mig får tillbringa sex timmar med en mycket muskulös axel några centimeter från okbenet. Ett subtilt sätt att påpeka att man ska hålla sig till sanningen.

I den här röda stugan håller hyrbilsföretaget Green Motion till.

På Arlanda testar jag en ny hyrbilsfirma. Den heter Green Motion (www.greenmotion.com) och är ett franchisekoncept med miljövänliga bilar som rullar ut över världen. De håller till i en gammal röd liten stuga vid Best Westerns hotellby på andra sidan motorvägen. Kul när det kommer nya uppstickare på hyrbilsmarknaden. De italienska kunder jag har sällskap med i bussen tror inte sina ögon när de måste huka för att komma in i den lilla stugan. För dem är det den bästa tänkbara starten på Sverigeresan!

 

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Dubai, Flygresor, Förenade Arabemiraten, Hyrbilsresor | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Landet där bara var tionde är medborgare (Dubai, UAE, 24/9, 2017)

Utan de gästarbetande byggjobbarna skulle inget bli byggt i Dubai.

När böneutroparen i moskén, som ligger alldeles intill hotellet, drog igång vid femtiden i morse passade jag på att rulla ur sängen för att gå ut och fånga morgonljuset innan värmen hunnit bli allt för besvärande. Jag trodde jag skulle vara rätt ensam, men där tog jag fel. Många av gästarbetarna från Indien, Pakistan, Nepal och Bangladesh, utan vilkas hjälp inte en enda skyskrapa i Dubai skulle resa sig, är redan uppe och på väg att ta sig till sina arbetsplatser. Buss efter buss släpper av dem. Man räknar med att nästan 90 procent av befolkningen i Dubai är utlänningar! Det är allt från västerländska finansexperter till asiatiska hembiträden, men majoriteten är självfallet lågavlönade bygg- och servicearbetare.

De vackra vindtornen var sin tids luftkonditionering och lär ha funkat alldeles utmärkt i kombination med de traditonella materialen i husen.

Efter min morgonutflykt är det dags för mig att lära mig lite mer om hur de 10 procent som är medborgare har det och om deras bakgrund. Det gör jag på Sheikh Mohammed Center for Cultural Understanding (www.cultures.ae). Här finns olika program där man kan göra allt från att lära sig om Dubais historia till att prova traditionell mat. Under den ”Heritage Tour” för 80 dirham jag deltar i lär jag mig att det område jag bor i är det äldsta i staden och ursprungligen byggdes  av köpmän från Iran. De flyttade till Dubai för att undkomma en handelsskatt för cirka 200 år sedan. Husen byggdes av koraller, lera och kalk och var de första ”riktiga” husen i Dubai. Idag har alla husen renoverats omsorgsfullt och rymmer, förutom hotellet jag bor på, också gallerier, múséer, restauranger och några små affärer. Idag kallas området  Al Fahidi Historical Neighbourhood. Det är definitivt värt ett besök som kontrast till de blänkande skyskraporna.

Kamelkebab på Local House.

Efter en kvällspromenad bland guld, klockor, vegetariska indiska restauranger och färgsprakande saris i Meena Bazaar hamnar jag till sist på restaurangen Local House (www.localhousedubai.com) som är allt anat än vegetarisk.  Här satsar man istället stenhårt på viltkött i olika former. På menyn finns bland annat struts, kudu, impala och buffel. Själv satsar jag på kebab på kamel. En rejäl portion föregången av en stor fräsch sallad går på 62  dirham. Mycket prisvärt.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Arkitektur, Dubai, Förenade Arabemiraten, Historia, Mat och Dryck, Utställningar | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Okänd hotellpärla och färgrik souk (Dubai, UAE, 22/9, 2017)

Kandura är bästa tänkbara klädseln när temperaturen går över +40 grader.

Ytterligare en dag då kvicksilvret på termometern stiger över +40 grader och jag måste erkänna att jag är otroligt avundsjuk på de herrar här i Dubai som bär lång vit traditionell thawb – eller kandura som man kallar den här i emiraten. Eftersom jag av rent kulturella skäl inte känner mig helt komfortabel i shorts i muslimska länder så bär jag mina tunnaste kakibyxor, men det blir ändå sjukt varmt. Samtidigt skrider de lokala männen omkring i sina kritvita, lövtunna bomullskanduras och ser ut som att de är helt oberörda av värmen.

XVA:s café är ett perfekt ställe att varva ner i.

Trots värmen blir det snabbt tid att byta hotell. Från det stora, hippa Rove Downtown i centrum tog jag en taxi till lilla, rätt okända XVA Art Hotel (www.xvahotel.com) i Bastakia (eller Al Fahidi som det heter numera), som är den äldsta delen av Dubai. Här är gränderna så trånga att man får promenera den sista biten. I tre traditionella hus har ägarinnan Mona Hauser byggt ett galleri, ett café, en liten affär och 14 traditionella och individuellt inredda rum. Plötsligt känns det att jag är i arabvärlden, även om inredningen har passerat västerländska ögon. Det är kort sagt väldigt trevligt och en natt kostar runt 700 kronor.

Färgrik souk.

Bara några hundra meter från hotellet ligger norra delen av den långa kanal som faktiskt gör att centrala Dubai rent geografiskt är en ö, fast ingen skulle drömma om att kalla staden det. Längst upp på ”ön” ligger också kläd- och tygsouken och när solen försvunnit och temperaturen sjunkit till 37 grader känns det nästa svalt att gå mellan stånden. Eftersom det är mest indier och pakistanier i den här delen av staden är kläderna och försäljningsknepen minst sagt färgstarka.

Arabian Tea House är inrymt i ett av rätt få återstående gamla hus.

Efter ett par timmar bland stånden börjar det märkas att det inte blivit någon mat under dagen och jag smiter därför in på The Arabian Tea House (www.arabianteahouse.co),  s0m har massor av tesorter, men framförallt god mat av lokalt snitt, men i den lite högre klassen. Efter iste, diverse röror och bönor samt en stadig portion grillad lever är näringsbalansen i kroppen återställd på ett för gommen tillfredställande sätt.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Arkitektur, Dubai, Förenade Arabemiraten, Hotell, Kläder, Konst, Marknader, Mat och Dryck, Uncategorized | Etiketter | Lämna en kommentar

Kolla sheikens palats och det lokala fiskhaket (Dubai, UAE, 22/9, 2017)

Sightseeing och +40 grader med hög luftfuktighet är ju sällan en bra kombo, men det funkar faktiskt med rätt förutsättningar. De förutsättningar har Malin Kronqvist och Linda Jacobsson gett mig. Tillsammans driver de Ditt Dubai (www.dittdubai.se). Det är ett litet svensk bolag som specialiserat sig på att ta hand om privata grupper, ofta familjer eller tjejgrupper på kortsemester i Dubai. På lite drygt ett dygn har de fixat ett program och en lysande guide – Yoana – som bott i Dubai i 16 år och vet allt som är värt att veta om det lilla emiratet.

Den falkformade galoppbanan i Dubai. Hotellet är den bruna byggnaden intill långsidan av banan.

Med egen bil och luftkonditionering går det utmärkt att åka runt och titta på en del av det Dubai har att erbjuda även om det är löjligt varmt ute. Vi startar på ett ställe som inte så många turister åker till – Dubai Racing Club (www.dubaiworldcup.com). Att Dubais ledare Sheik Mohammed är otroligt intresserad av hästar är ingen hemlighet och han har manifesterat det genom att bygga en enorm kapplöpningsbana som har formen av en falk om man ser den från ovan. När vi är här är det lugnt och fridfullt. Annat är det när det är tävlingar, då är det ett enormt pådrag.

Från rummen har du perfekt utsikt över hästarna på gräsovalen.

Kan du pricka in en tävlingsdag och är det minsta intresserad av hästar skulle jag föreslå att du bokar in en natt på Meydan Hotel (www.meydanhotels.com) som ligger efter ena långsidan av galoppbanan. Från ditt hotellrum har du en fantastisk utsikt över banan. Vill du komma närmare händelsernas centrum kan du välja att gå ner på någon av de många restauranger som kantar gräsovalen. Störst av alla tävlingar är Dubai World Cup som kulminerar 31 mars och där slutpriset är 10 miljoner (dollar…)! Då får du dock räkna med att en natt  på hotellet är rätt dyrbar. Glöm inte kikaren!

Här bor Sheik Mohammed, som vill att allt i Dubai ska vara nummer 1.

Vill du förresten titta på hur sheik Mohammed själv bor kan du göra det – fast bara på stort avstånd. Dubais ledare har ett antal palats på ett enormt område mitt i Dubai och du kommer fram till porten på Zabeel Palace, men inte längre. Han bevakas av tämligen bestämda herrar i uniform som kör runt i Mercedes Geländewagens med  nummerplåten 7. Själv lär sheiken ha nummer 1. Det kan möjligen ha att göra med att han är mycket bestämd om att allt i Dubai ska vara nummer 1 – högsta byggnaden, största blomsterutställningen, högsta hotellet, största shoppingmallen,  största konstgjorda ön, största inomhusskidbacken, snabbaste polisbilen, längsta målningen, etc. etc. Dessutom har Dubai (eller rättare sagt Förenade Arabemiraten) världens yngsta kvinnliga minister – Shamma Al Mazrim – som bara var 22 år när hon med sheik Mohammeds benägna bistånd blev ungdomsminister 2016.

Det här är Förenade arabemiraten (UAE).

Det här med vad som är Dubai och vad som är Förenade Arabemiraten (UAE) är en smula förvirrande. Så här ligger det till. Landet UAE skapades 1971. Sju emirat –  Abu Dhabi, Ajman, Dubai, Fujairah, Ras al-Khaimah, Sharjah och Umm al-Qaywayn gick då samman. Huvudstad är Adu Dhabi. Största oljetillgångarna finns i Abu Dhabi och även Dubai har en del olja, de övriga är helt utan olja. Det är med andra ord inte så svårt att förstå vilka emirat/emirer som bestämmer…

Som turist lär du inte märka särskilt mycket av politiken i landet, förutom att Dubai är betydligt liberalare än många av de andra emiraten i UAE och ännu mer så om man jämför med andra arabstater. I Dubai hittar du till exempel en hel del kvinnliga chefer, även på väldigt höga poster.

Bu Qtair vinner inga designpriser, men oj, vilken mat de serverar,

Något du ofelbart också kommer att hitta är Dubai Marina (www.dubai-marina.com) och Jumeriah Beach. Dubai Marina ligger precis innanför de enorma artificiella öarna i The Palm, som du kan ta en närmare titt på genom att åka båt runt dem. Vill du inte ge dig ut på havet är det mysigt att promenera runt i marinan där du finner massor av restauranger. Nordost om Dubai Marina börjar stranden som sträcker sig 7 kilometer och där du med jämna mellanrum hittar små centra med duschar och restauranger. I en av fiskebyarna efter kusten finner du också fiskrestaurangen Bu Qtair (www.facebook.com/pages/Bu-Qtair-Restaurang). Fantastisk mat för väldigt bra pris och så gott som turistfritt. Undvik bara fredagarna då det är väldigt hektiskt.

 

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Båtresor, Dubai, Förenade Arabemiraten, Mat och Dryck, Sol och bad | Etiketter , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Bra benutrymme på Emirates och världens största mall (Johannesburg, Sydafrika – Dubai, UAE, 21/9, 2017)

Dags för en ny tur från Sydafrika till Europa. Den här gången har jag valt att flyga med Emirates (www.emirates.com) via Dubai (www.visitdubai.com) för att stanna till där några dagar. Senast jag var där var nästan 20 år sedan och under den tiden har utvecklingen varit häpnadsväckande.

Här hade jag gott om benutrymme.

Flyget går dagtid, vilket jag föredrar om jag kan välja. Allt börjar bra. Det visar sig att Emirates även i ekonomiklass har rätt rejält med benutrymme i sina Boeing 777-300. Dessutom hamnar jag bredvid ett sydafrikanskt par med rätt stort omfång och min sittposition påminner om lutande tornet i Pisa. Flygvärdinnan uppfattar detta dilemma blixtsnabbt och flyttar mig diskret till en plats vid nödutgången där jag får två säten för mig själv. Eftersom jag har tröttnat på kyckling med ris och obestämd köttgryta (vilket tycks vara det man får på alla internationella flygningar nu för tiden) har jag beställt vegetarisk mat – frukosten är ingen höjdare, det känns som att man bara plockat bort osten…Middagen är däremot en alldeles utmärkt grönsaksgryta. Att man får maten först när man gör specialbeställningar är ju inte heller någon nackdel.

Emirates har också wifi ombord. De första 20 Mb får man gratis om man har registrerat sig för Emirates bonusprogram, Skywards. Gratismeggen går självfallet åt rätt snabbt, men man kan enkelt köpa ytterligare 500 Mb för 11 dollar och de räcker hela resan.

Dubais glänsande flygplats är högeffektiv.

Efter lite jobb och två rullar (det finns 1 500 stycken filmer att välja på!) – en om Winston Churchill och D-dagen samt en om en australiensisk cattle dog – landar jag hyggligt utvilad på Dubais flygplats (www.dubaiairports.ae). Här upptäcker jag att man kan registrera sig för något de kallar Smart Gate. Det betyder att man nästa gång man landar i Dubai med samma pass kan knalla igenom en elektronisk gate och passkontrollen tar därmed bara någon minut. Ytterst smidigt!

Först hade jag tänkt ta metro och buss till hotellet Rove Downtown (www.rovehotels.com) för att testa detta, men när jag inser att det är +39 grader trots att solen gått ner slår jag den idén ur hågen. Istället blir det taxi. 15 km och 20 minuter senare betalar jag drygt 50 dirham, vilket är ungefär 110 kronor. Att Dubai har världens femte billigaste taxisystem verkar stämma.

Den trevliga lobbyn på Rove Downtown.

Akvariet på Dubai Mall är flera våningar högt.

Rove Downtown är ett modernt, rätt avskalat hotell med små, men fräscha, rum. För att vara i Dubai där man annars gillar marmor och guld för det nog anses vara rätt hippt. Den avslappnade atmosfären passar mig alldeles utmärkt och för 312 dirham (ungefär 650 kronor) per natt är det ett fynd.

Trots att jag är rätt matt i lacken efter en urtidig morgon och flygresa ger jag mig ut till Dubai Mall (www.thedubaimall.com), som med sina 1 200 affärer lär vara världens största shoppingmall med dragplåster som skridskobana och jätteakvarium, det är lite som ett Disneyworld för vuxna som gillar märkesbutiker. Om det stämmer att den är störst vet jag inte, men eftersom vi är mitt uppe i det arabiska nyåret är det hysteriskt mycket folk och ljudnivån är i stil med ett svenskt dagis med rejäl överinskrivning. Efter en god chicken shawarma från deras food court för några tior vacklar jag tillbaka i kvällsvärmen och stupar i säng.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bil- och taxiresor, Dubai, Flygresor, Förenade Arabemiraten, Hotell | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fantastisk Amex-lounge på Arlanda (Stockholm-Pretoria, Sydafrika, 31/8, 2017)

Ibland ser man inte skogen för alla träd, är ett talesätt som tyvärr kan appliceras ganska ofta på mig. Det fick jag kvitto på i dag. Först tog jag Flygbussarnas (www.flygbussarna.se) utmärkta nya service Door to Gate (www.doortogate.se). För 329 kronor blir jag skjutsad från dörren i Hammarby Sjöstad till Arlanda. Visst får jag dela med fyra personer till, men det har jag inga som helst problem med.

En av de bästa lounger jag varit i! Amex Lounge på Pontus in the Air på Arlanda.

En av de bästa lounger jag varit i! Amex Lounge på Pontus in the Air på Arlanda.

När jag i mycket god tid hade checkat in i terminal 5 för att flyga från Arlanda till Pretoria med Swiss (www.swiss.com) via Zürich gick jag som vanligt förbi restaurangen Pontus in the Air (www.pontusfrithiof.com), min blick föll då på en diskret skylt som det stod ”American Express Lounge” på.

När jag knallar upp för trappan och svänger till höger kommer jag till en superfräsch lounge öppen för de Amex-kunder som har Platinum- eller Centurionkort. När jag förhör personalen en smula visar det sig att det är ett relativt nytt intiativ och att det är den första Amex-loungen i Europa. När jag tänkte efter kom jag dock fram till att jag gått förbi ett antal gånger utan att se loungen! Där ser man nyttan av att lyfta blicken även i invanda miljöer och titta en bit bortom de invanda träden!

Det är bordservering och maten ser ut så här. Jämför detta med hur det brukar se ut...

Det är bordservering och maten ser ut så här. Jämför detta med hur det brukar se ut…

Jag får en en meny, den är inte lång, men väldigt trevlig. Mitt val faller på en räksmörgås med rökt majonäs och ägg. När den dyker upp på bordet, serverad av en jättetrevlig tjej, visar det sig att den är gigantisk – och väldigt god. Till detta får jag ett glas bra vitt vin och sedan cappucio och en chokladtryfflel. Allt courtesy of American Express (www.americanexpress.com).  Det är ju inte särskilt troligt att jag i fortsättningen kommer att gå de 100 meter som tar mig till  de andra två lounger som jag brukar utnyttja. Loungeupplevelsen på Pontus in the Air får konkurrenterna att framstå som vägkrogar, men utan mat…

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Flygresor, Mat och Dryck, Stockholm, Sverige | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Över Greenwichmeridianen (Ateca – Castelldefels, Spanien, 26/8, 2017)

Även den sista delen av min roadtrip genom Spanien/Portugal gick utmärkt och det enda upphetsande på bilresan från Ateca till Barcelona var att jag passerande Greenwichmeridianen.

Greenwichmeridianen skär motorvägen strax före Barcelona.

Greenwichmeridianen skär motorvägen strax före Barcelona.

Den hastiga passagen påminde mig om en bok som jag läste för många år sedan. Den heter Longitud, är skriven av Dava Sobel och är en biografi över den brittiska snickaren och klockmakaren John Harrisson, som i 40 år var besatt av att bygga den perfekta tidmätaren, kronometern. Efter att han konstruerat flera olika modeller byggde han till sist H4 som var en lysande kronometer och som gjorde att man kunde beräkna longituden exakt. För det fick han 1767 en belöning på hela 20 000 pund av brittiska parlamentet – vilket i dag skulle motsvara ungefär 35 miljoner kronor! En rysligt bra bok är det och du hittar den på exempelvis Bokbörsen (www.bokborsen.se) för en spottstyver.

Hotell Rodsan Suizo.

Hotell Rodsan Suizo.

Eftersom jag ska flyga tidigt i morgon bitti med Norwegian (www.norwegian.com) till Köpenhamn har jag letat rätt på ett litet hotell i badorten Castelldefels (www.castelldefelsturismo.com/en/) som ligger drygt 15 km söder om Barcelona och väldigt nära flygplatsen. Det finns 100-tals hotell som ligger efter vägen som löper längs stranden och Hotel Rodsan Suizo (www.hotelrodsansuizo.es) är bara ett av dem. Jag har ett helt OK rum med stor terrass. Rummet rymmer egentligen 3 personer och kostar 125 Euro per natt. Det har också jättetrevlig personal och en egen liten restaurang. Till stranden tar det ett par minuter.

Wakeboard på lina.

Wakeboard på lina.

I Castelldefels finns också en hel del vattensportanläggningar med ursprung från olympiaden i Barcelona 1992. Bland annat finns något man kallar Olimpic Cable Park (www.olimpic-cablepark.com). Det är en bassäng där man kan åka wakeboard dragen av en linbana istället för en båt. En timme kostar 22 Euro för de stora och 17 Euro för de yngre. Har du inte åkt wakeboard förut finns det instruktörer.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Barcelona, Hotell, Sol och bad, Spanien, wakeboard | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Långresa till Barcelona (Lissabon, Portugal – Ateca, Spanien, 25/8, 2017)

På väg över floden på Vasco da Gama Bridge i Lissabon.

På väg över floden på Vasco da Gama Bridge i Lissabon.

På fredag morgon var det dags att lämna Lissabon för transfer till Barcelona. Eftersom det är 120 mil bestämde jag mig för att dela resan i två etapper.

När jag började tröttna på att köra och kurrandet i magen ökade i intensitet svängde jag av från den utmärkta motorvägen till en mack för att i lugn och ro kunna leta efter ett hotell, ett uppdrag som har blivit otroligt mycket enklare med hjälp av de olika hotellbokningsapparna. Själv använder jag för det mesta www.booking.com, främst för att jag lärt mig exakt hur den funkar och jag numera har hittat egna sätt att snabbt selektera och jämföra hotell.

Massiv hotellfasad på Hotel Castillo de Ateca.

Massiv hotellfasad på Hotel Castillo de Ateca.

Som vanligt gick det otroligt smidigt. Jag markerade på kartan var jag ville söka och sedan dök de lediga hotellen i omgivningen upp. Efter ett snabbt svep och koll på vilka hotell som också serverade middag bestämde jag mig för Hotel Castillo de Ateca (www.elcastillodeateca.com). Det är precis vad det låter som, ett hotell som ligger i det gamla kastellet.

Efter ett klick på appen fick jag vägledning ända fram till parkeringen, och det var nog tur, för en del av gränderna skulle jag inte vågat köra in i utan navigationsröstens uppmuntran. Bilen varningssystem för när man är för nära hinder tjöt nästa oavbrutet genom hela byn…

Jag har nog aldrig sett ett hotell med en så massiv fasad, men trots avsaknaden av fönster är det riktigt häftigt och dessutom betalar jag bara 69 Euro för ett rum med frukost!

Innergården blev tillflykt när vindarna blev för starka.

Innergården blev tillflykt när vindarna blev för starka.

Till middagen valde jag rena råvaror med så lite kockpyssel som möjligt. Förrätten var en fräsch grönsallad med valnötter, en rejäl bit getost och aningen balsamvinäger, till huvudrätt en ordentlig entrecote som sprungit förbi en het stekpanna serverad med några bitar flortunn, hastigt stekt potatis och till sist en mousse på ortens choklad. Allt utmärkt och till en kostnad av 20 Euro inklusive vin och vatten.

En oväntad krydda till middagen blev den front som plötsligt svepte in över terrassen där vi satt. Först var det bara kul med bortblåsta servetter och fladdrande dukar, men när vinflaskorna började blåsa i golvet var det inte lika roligt längre och alla fick snabbt dra sig tillbaka till innergården i kastellet.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bil- och taxiresor, Historia, Hotell, Mat och Dryck, Spanien | Etiketter , | Lämna en kommentar

Integration i art decostil för 100 år sedan (Lissabon, Portugal, 24/8, 2017)

Precis nedanför Sao Jorges murar finns en del fantastiska hus.

Precis nedanför Sao Jorges murar finns en del fantastiska hus.

Tidig uppgång är alltid bra när det blir riktigt varmt fram på dagen, så den regeln höll jag mig till i dag.

Tyvärr är Lissabon ingen morgonpigg stad så därför var det inte mycket som var öppet vid 8-tiden. Därför fick det bli lite extra frukost i väntan att på att den stora borgen Castelo de Sao Jorge (www.castelodesaojorge.pt) skulle öppna 09.oo. Inträdet till snart tusenåriga Sao Jorge är 8,50 Euro, men det är ett lysande ställe för att se hela Lissabon från ovan och ta fina bilder, så det kan det vara värt.

Den klassiska spårvagnen nummer 28.

Den klassiska spårvagnen nummer 28.

Vill man inte gå upp till borgen kan man förresten passa på att åka den klassiska spårvagnen nr 28 som tar sig fram i branta backar och på smala gator. För övrigt är 28:an en utmärkt sightseeingtur.

En liten bit nedanför borgen finns den lilla nyrenoverade parken Jardim do Cerco da Graca som just öppnat för besökare. Gräset är grönt, utsikten fin och i ena hörnet ligger ett litet, trevligt Café. Att döma av väderstrecken borde det här vara ett lysande ställe för sundowners…

Den flotta sidan av Vila Berta...

Stora terrasser på den flotta sidan av Vila Berta…

...och den enklare sidan. Kvaliteten är dock väldigt hög.

…och den enklare sidan av samma gata. Kvaliteten är dock väldigt hög.

Ytterligare tio minuters promenad från parken ligger en gatstump du inte ska missa om du är det minsta intresserad av gamla hus, stadsplanering eller art deco. Gatan heter Vila Berta och byggdes när Portugal industrialiserades i början av 1900-talet. Då behövdes mycket nya bostäder och ofta förtätade man i befintliga kvarter. Ett sådant ”kvarter i kvarteret” kallas en ”Vila”. Just det här byggdes av en framsynt brasiliansk entreprenör med sociala visioner. En sak han gillade var integration, långt innan det blev högsta mode bland stadsplanerare och politiker.

Brassens metod var synnerligen praktisk, på ena sidan av gatan byggde han enklare hus med fyra lägenheter i varje och på den andra sidan flottare hus i tre våningar med fantastiska terrasser. På så sätt samsades de som jobbade på fabrikerna och de som bestämde över produktionen på samma gata. Metoden funkade bra enligt de som kan sin Lissabonhistoria. Man byggde också i otroligt hög kvalitet, så husen är väldigt vackra och fortfarande helt i originalskick!

Det går för övrigt att bo i en pytteliten lägenhet med två sovrum i ett av husen på den flotta sidan gatan. Lägenheten kallas Vintage Vila Berta och har ingen egen hemsida, men leta på www.booking.com så kommer du att hitta den. Kostar knappt 1 000 kronor natten.

Organi serverar både inomhus och utomhus.

Organi serverar både inomhus och utomhus.

Om du drabbas av klimatångest på grund av att du äter för mycket kött i Lissabon kan du söka dig till Organi Chiado (www.organi.pt). Här är 90 % av menyn vegetarisk och det är gott om svenska hipsters vid borden. Alla råvaror är ekologiskt odlade, man använder inte något socker i sin matlagning och maten är riktigt god. Jag beställde ett fat med tre olika vegetariska röror som förrätt och en jättelik sallad som huvudrätt. Därmed var magen full och mitt dåliga klimatsamvete nödtorftigt dövat för dagen.

Ingen tar illa upp om du sätter dig och läser en av böckerna på Bertrand.

Ingen tar illa upp om du sätter dig och läser en av böckerna på Bertrand.

På vägen tillbaka till hotellet passerade jag också världens äldsta bokhandel. Den heter Bertrand (www.leitorbertrand.pt) och ligger på Rua Garrett 73, men ska inte blandas ihop med andra Bertrand-bokhandlar, eftersom Bertrand numera är Portugals största bokkedja. År 1732 startade i alla fall Bertrand och i  nuvarande lokal har den legat sedan  1755! Längst in i lokalen har man precis startat ett trevligt litet café där man kan avnjuta en kaffe och en bok.

Kakel modell äldre.

Kakel modell äldre.

Runt hörnet från Bertrand finner man d´Orey Tiles (www.doreytiles.pt) som specialiserat sig på kakelplattor. Det finns det i och för sig en miljon andra butiker som har i Lissabon, men d´Orey skiljer sig från de flesta andra eftersom man har ett imponerande sortiment av antika kakelplattor – azulejos. Vill du ha kakel från 1500-talet är det hit du ska gå! Förutom kakel har de en hel del andra antikviteter och massor av industridesign.

 

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Antikviteter, Arkitektur, Böcker, Lägenhet, Lissabon, Portugal | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Hotell med utsikt och svampspecialist (lissabon, Portugal, 23/8, 2017)

I morse var det dags att flytta från yachten MY Angelisa för att komma lite närmare Lissabons centrum.

Utsikten från hotellrummet på Sweet Lisbon Guest House.

Utsikten från hotellrummet på Sweet Lisbon Guest House.

När jag kom till hotellet jag bokat in mig på – Sweet Lisbon Guest House (www.sweetlisbon.com) – visade det sig att jag återigen dragit en vinstlott. Hotellet ligger väldigt nära floden i den urgamla stadsdelen Alfama. Det är enkelt, men väldigt snyggt inrett – betonggolv, vita väggar, stram design och en hel del skandinaviska teakmöbler från 60-talet. Det mesta är köpt på den portugisiska motsvarigheten till Myrorna, berättar en av innehavarna.

Mitt rum kostar drygt 90 Euro natten och har en otrolig utsikt över floden, men det innebär också att jag har ljudet från trafiken, trots att det är 40-50 meter ner till gatan eftersom det är väldigt kuperat här. De ljudkänsliga bör med andra ord be om ett rum åt andra hållet (de är dessutom billigare).

Café Clara Clara.

Café Clara Clara.

En första liten utflykt i området tar mig till parken Jardim Botto Machado som är en riktig oas med vy över vattnet och enorma träd som ger behaglig skugga. Det finns också ett litet fik i parken som serverar enklare mat – Clara Clara Café (www.clara-clara-cafe.business.site).  Precis väster om parken går också den stora loppmarknaden Feira da Ladra av stapeln varje lördag.

Bästa vildsvinet någonsin.

Bästa vildsvinet någonsin.

Mellan loppisen och parken ligger även en mycket speciell restaurang – Santa Clara dos Cogumelos (www.santaclaradoscogumelos.com). Den drivs av den italienske kocken Luigi Pintarelli och har den lilla egenheten att det är svamp i så gott som samtliga rätter. Det är magiskt gott och väldigt prisvärt. Själv provar jag vad de kallar Perfect Egg, vilket är ett pocherat ägg med en ostkräm och tryffel. Uppföljaren är den bästa vildsvinsbit jag någonsin ätit. Den har sällskap av rökt portobellosvamp, färska fikon och söta körsbärstomater. Två förrätter, huvudrätt, dessert och ett par glas vin går på 30 Euro.

Spontandans på kyrktrappan.

Spontandans på kyrktrappan.

Mätt och belåten promenerar jag mot hotellet när jag hör musik bakom kyrkan Igreja de Sao Vicente de Fora. När jag svänger runt hörnet visar det sig att det är ett hundratal portugiser i alla åldrar som med stort allvar dansar på kyrktrappan!

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Dans, Hotell, Lissabon, Mat och Dryck, Portugal | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar