León är Spaniens tapastätaste stad

Veckans Tips – Vecka 47 – 2018

I Casa Botines finner du ett helt nyöppnat Gaudímuseum.

Nya weekendresemål är alltid spännande. Ett som inte så många resenärer känner till är den lilla spanska staden León (www.leon.es). Här kommer du inte att se många spår av internationell massturism.

León ligger i Kastilien i nordvästra Spanien och vid en första titt på kartan kan staden se en smula avlägsen ut. Sedan några år tillbaka går det dock snabbtåg (www.renfe.com) från Madrid och den resan tar bara ett par timmar.

En helg i León kommer att handla mycket om två saker – historia och mat. Staden grundades av romerska legionärer för drygt 2 000 år sedan och här finns massor av historia och gamla byggnader att titta på. För dig som är intresserad av arkitektur kan det också vara bra att veta att arkitekten Gaudí, som ju förknippas starkt med Barcelona, var aktiv även i León. Han är ansvarig för Casa Botines som byggdes i slutet av 1800-talet och som inrymmer ett alldeles nyöppnat Gaudímuseum (www.casabotines.es).

På LAV är lokalerna lika spektakulära som den mat som serveras.

Ett annat spännande museum är supermoderna Musac (www.musac.es), som byggdes för drygt 10 år sedan och är värt att besöka både för vad som finns i det och för själva byggnaden.

Även matdelen av en resa till León (som är Spaniens gastronomiska huvudstad 2018) kan starta i Musac. Här ligger nämligen restaurangen LAV (www.restaurantelav.es) som serverar väldigt spännande mat. En åtta rätters avsmakningsmeny kostar 47 euro, rätt svårslaget med tanke på vad som kommer ut på tallrikarna.

Många inhemska turister dras också till León på grund av alla tapasbarer som finns i staden, det sägs att den har fler sådana barer per capita än någon annan spansk stad. Ett sympatiskt drag är att de flesta barer bjuder på en enkel tapa när du beställer ett glas vin.

Real Colegiata är både ett levande museum och ett hotell.

Efter en kväll ute återstår bara att lägga huvudet på kudden – och det ska du definitivt göra på ett härbärge med det något komplicerade namnet Hotel Real Colegiatade San Isidoro (www.hotelrealcolegiata.es).

Många hotell skryter med att de ligger nära muséer, det här är ett museum! Det kan dock vara värt att försöka lägga beslag på ett av de nyrenoverade rummen, som kostar från runt 80 euro per natt.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Arkitektur, Historia, Hotell, Mat och Dryck, Museum, Spanien | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Världens bästa kondis finns i Paris

Veckans Tips – Vecka 46 – 2018

Céderic Grilet med några av de bakverk som gett honom titeln världens bästa konditor.

Gillar du bakverk och Paris ska du ställa in resekompassen på den franska huvudstaden. Här verkar nämligen Céderic Grilet, som i början av året blev etta i omröstningen Meilleur Pâtissier du Monde. Därmed anses han av sina kollegor/konkurrenter vara världens bästa konditor.

Du kan själv avgöra hur det är med den saken genom att bege dig till det klassiska femstjärniga lyxhotellet Le Meurice (www.dorchestercollection.com/en/paris/le-meurice/) på Rue de Rivoli. Det är nämligen här Grilet skapar sina mästerverk.

Under afternoon tea på restaurang Le Dalí är det lätt att låta fantasin löpa iväg.

Bästa sättet att få en rejäl genomgång av vad den blott 32-åriga konditorn kan åstadkomma är att sikta på hotellets Dalí-restaurang. Här serveras det afternoon tea varje dag mellan 15.30 och 18.00. Förutom lämplig dryck bjuds du på små sandwichar, scones som smälter i munnen och som kronan på verket diverse bakverk från konditormästaren.

Hela kalaset kostar 54 Euro. Vill du ha champagne istället för te, kaffe eller choklad går notan upp till 72 Euro. Det är ju en hel del för eftermiddagsfikat, men det är fullständigt delikat och dessutom är miljön svårslagen. Restaurangen är inredd av Philippe Starck och när kändisarna glider in i sällskap med diskreta livvakter är det lätt att tro att man mdedverkar i en spionthriller.

Middag är rätt svårt att få ner efter fikapausen på Le Meurice, men du kan fortsätta fantasiresan genom att glida över till cocktails när tebjudningen är över.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Frankrike, Mat och Dryck, Paris | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Sydafrikas längsta grusväg (Calvinia – Franschhoek, Sydafrika, 3/11, 2018)

På Magic Garden finns hur mycket som helst att titta på.

Det blir rätt sent uppvaknande på Magic Garden (www.facebook.com), men vi 10-tiden är vi redo att betala rummet – 600 rand för ett spännande inrett dubbelrum – och åka vidare på Sydafrikas längsta grusväg mellan två städer. Den heter R355 eller Tankwa Karoo Road och är 257 km lång.

Vägen är världsberömd för den enorma mängd punkteringar som uppstår på den, på grund av vassa stenar – och vi är inget undantag. Trots rätt nya terrängdäck lyckas en liten sten tränga igenom och orsaka en läcka som vi får hålla stången med hjälp av bilens kompressor innan vi når civiliserade trakter och hittar en liten gummiverkstad som kan täta hålet med en gummiplugg för 40 rand.

Baren på Tankwa Padstal är välbesökt trots det extremt isolerade läget.

Ungefär på mitten av R355 ligger Tankwa Padstal som är en legendarisk och osannolik blandning av diversehandel, cafeteria och bar. När vi svänger in strax före lunch är de lokala farmarna (som lätt kör 100 km för att komma hit) i full fart med att sänka shots. Vi håller oss till den utmärkta maten, pratar med värdinnan och tittar sedan på alla hennes inläggningar och de stundtals märkliga produkterna i affären.

Efter snabb däckpumpning styr vi mot den lilla vinstaden Franschhoek (www.franschhoek.co.za) via R301 och bergspasset Bains Kloof till Wellington. Det är en väldigt vacker liten väg som slingrar sig fram in en brant flodravin.

Protea har fått ett helt nytt utseende med en trevlig innergård.

Målet Franschhoek är en märkligt puttinuttig stad fylld av vinotek och bra restauranger. Det är trevligt, men i ärlighetens namn inte särskilt sydafrikanskt. Övernattning blir det på helt nyrenoverade Protea Hotel Marriot (www.marriott.com) eftersom det är fullt på alla guest houses och B&B:s. Kedjehotell står ju inte högst på min önskelista, men jag måste motvilligt erkänna att det här är trevligt.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Arkitektur, Bil- och taxiresor, Hotell, Sydafrika | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Psykedeliskt B&B bjuder på minnesvärd kväll (Lamberts Bay – Vredendal – Calvinia, Sydafrika, 2/11, 2018)

Luca vaktar Kookfontein men är lite för snäll för att bli riktigt trovärdig.

Utcheckningen från Kookfontein (www.kookfontein.com) tog sin tid. Inte för att värdparet var ineffektiva utan för att vi hade mycket att prata om; deras mer än 150 år gamla hus där Joos är femte generationen, de enorma potatisodlingarna (30 ton i veckan), vinodlingen, den sällskapliga gårdvaren Luca och en massa annat.

När notan väl kom fram var den på 600 rand och då ingick två flaskor av deras utmärkta Sauvignon Blanc samt en påse härliga rusks (sydafrikanska skorpor). Med tanke på att vi fick två rum istället för ett måste det vara mitt mest prisvärda boende någonsin. Ordinarie pris för en av lägenheterna är 600 rand per natt, också extremt väl placerade pengar.

Alternativ frukost på Teubes.

Eftersom frukosten blev kaffe/te och rusks tog vi den långa grusvägen mot Vredendal (utttalas Fredendal) och svängde in på vingården Teubes (www.teubeswine.co.za) i utkanterna av den lilla staden.

Tillsammans en härlig tallrik med lokala charkuterier och ost testade vi fyra av Teubes viner, en sauvignon blanc, en chenin blanc samt en cabernet Sauvignon och en pinotage. Huvuddelen av vinerna är organiska och inom ett par år ska man helt ha gått över till organisk odling.

Vanrhyns Pass är både brant och vackert.

Nästa anhalt på resan var Calvinia (uttalas calfinia), men för att komma upp på högplatån där staden ligger måste man först upp för den branta stigningen i Vanrhyns Pass som bjuder på fantastisk utsikt och en stigning på 1:12 vilket är rätt saftigt.

Vill du lära dig mer om Sydafrikanska bergspass kan du förresten besöka (www.mountainpassessouthafrica.co.za), det finns många hundra pass att läsa om där!

Mästergrillaren Henri i farten på Magic Garden.

Etappmålet för natten är Magic Garden (www.facebook.com) i Calvinia. Här residerar Sonja och Henri på ett ställe som för tankarna till San Francisco i slutet av 60-talet, det vill säga helt psykedeliskt. Sonja är förutom B&B-värd också bageriägare och konstnär. Henri är en tänkare och av de bästa grillare jag någonsin stött på och då ska man komma ihåg att konkurrensen är stenhård i Sydafrika! Kombinationen av värdparets egenskaper gör middagen till en kväll vi sent ska glömma.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bed&Breakfast, Bil- och taxiresor, Djur och natur, Konst, Sydafrika | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Självhushåll på vingård och kulinarisk fest (Cape Town – Lamberts Bay, Sydafrika, 1/11, 2018)

Så här ser det ofta ut i Karoo. Vackra berg och helt öde.

Dags för ytterligare en liten tur från Cape Town. Denna gång är det Karoo som är målet. Men inspirerad av förra veckans besök i Lamberts Bay (www.lambertsbay.co.za) får den lilla tidigare fiskestaden tjäna som etappmål.

För att få lite omväxling lämnar jag huvudvägen N7 i Piketberg och sneddar in mot Elands Bay. Det visar sig att det är en väldigt vacker väg där man dessutom passerar ett antal märkliga insjöar. Med sandstränder och berg i bakgrunden ser landskapet ut som en blandning av Norrland och Skagen.

Lägenheterna på Kookfontein ligger precis bredvid vingården.

Natthärbärge blir det på en liten vingård – Kookfontein (www.kookfontein.com) – som ligger ungefär 5 km utanför Lamberts Bay. I ett gammalt stall har man byggt två väldigt fina och mycket bra utrustade lägenheter med utsikt över den lilla vingården. Lägenhet B är lite mindre och mysigare, medan lägenhet A har mest utsikt över vingården. Allt vaktas av den enorma, men vänliga, gårdvaren Luca. Vill du läsa mer om deras vin kan du göra det här: www.eastafternoon.com.

De vet hur man gör musslor på High Tide.

När vi installerat oss här och pratat om odling av Sauvignion Blanc med det trevliga värdparet Joos och Theunette styr vi in mot Lamberts Bay igen för middag på High Tide (www.hightiderestaurant.co.za) som redan förra veckan överraskade med fantastiskt kök. Kvällen var inte sämre. Bertina i köket gjorde musslor, bläckfisk, yellowtail och dagens line fish till en liten kulinarisk fest och eftersom det blev en lååång middag fanns det också plats över för en härlig chokladmousse…

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bil- och taxiresor, Djur och natur, Lantgård, Mat och Dryck, Sydafrika | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Tuffaste fotvandringen och druvparadis (Hobas – Aussenkehr, Namibia – Cape Town, Sydafrika, 27-28/10, 2018)

På grund av hettan är vandringsleden i Fish River Canyon bara öppen under vintern.

På grund av värmen blir det tidigt uppstigning i Hobas och snabb lastning innan färden går söderut mot Ai-Ais, där man har en liten resort vid de varma källorna. Här slutar också en av de tuffaste fotvandringarna du kan ge dig på. Det är den drygt 80 km långa trippen genom Fish River Canyon från Hobas.

När du väl klättrat ner i ravinen finns ingen annan väg än ner till Ai-Ais och den vandringen tar 3-5 dagar. Händer något allvarligt är helikopter ut enda möjligheten, så se över försäkringsskyddet innan du ger dig av. På grund av den extrema värmen är leden bara öppen under vintrarna.

Själva resorten är en smula bedagad och den varma källan är en blygsamt strilande 65-gradig vattenström. Inget att springa benen av sig för.

Kruttorr öken och gröna druvor.

Nästa anhalt är den lilla orten Aussenkehr (www.aussenkehr.com) som är helt uppbyggd kring enorma odlingar av framför allt ätdruvor. Odlingarna bevattnas med vatten från floden Orange River som rinner i dalgången. Att komma ner från den kruttorra öknen och bergen runt dalgången och se de prunkande gröna odlingarna på tusentals hektar är en helt overklig upplevelse.

Skördearbetarna bor i vasshyddor.

Aussenkehr är också en mycket utpräglad säsongsort. När det är skördetider flyttar 18 000 personer in i massor av små vasshyddor runt odlingarna och det öppnar mängder av små provisoriska affärer, barer, SIM-kortsförsäljare, frisörer och allt annat som behövs i ett afrikanskt samhälle.

Öken och palmer vid Norotshama.

Målet för dagen är Norotshama River Resort (www.norotshamaresort.com) som har allt från lyxiga chalets via självhushåll till campingplats. Deras finaste chalet kostar drygt 1500 namibiska dollar för två personer inklusive frukost. Och eftersom termometern visar +44 grader är det väldigt trevligt med luftkonditionering!

Norothamas restaurang har utsikt över floden som ger dalgången liv.

För eftermiddagen hade jag planerat en 45 km lång offroadtur genom ravinerna i Aussenkehr Nature Reserve, men jag skjuter på den utflykten när temperaturen bara fortsätter att stiga och plastburkar jag har i bilen börjar smälta!

Den egna matlagningen får också stryka på foten för middag på Norotshamas utmärkta restaurang. En perfekt 500 grams T-bonestek kostar knappt 100 kronor och då kan man ursäkta att serveringen är en smula sömnig…

Eftre försiktig körning förbi druvorna går det undan till Cape Town.

Nästa dags återresa via N7 till Cape Town blev helt odramatisk, 780 kilometer går på dryga sju timmar på grund av att det känns ytterst onödigt att gå ut ur den 24-gradiga bilkupén när det är en bra bit över 40 grader på utsidan.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Bil- och taxiresor, Djur och natur, Lodge, Namibia | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Världens näst största canyon (Canyon Mountain Camp, Hobas – Fish Rover Canyon, Namibia, 26/10, 2018)

Fish River Canyon är galet stor och under delar av året rinner Orangefloden på botten av den.

Efter grötfrukost med bananer och färska blåbär (sydafrikanska kylväskor är i en annan klass än de vi kan hitta i Europa…) är det dags för en tur till resans mål. Det är Fish River Canyon på vars botten floden Fish River strömmar när det är säsong. Nu är det mest en massa stora vattenpooler.

Fish River Canyon är världens näst största canyon (störst är Gran Canyon (www.grandcanyon.com) i amerikanska Arizona). Fish River Canyon är en otroligt vacker canyonoch längs efter den löper en runt 30 km lång offroadväg till olika utsiktspunkter.

För oss som bor i Sydafrika kostar inträdet till Fish River Canyon 65 namibiska dollar, men de med hemvist i resten av världen får räkna med att hosta upp ungefär det dubbla.

Fish River Canyon är otroligt häftig.

När man kikar över kanten ner i dalgången botten första gången inser man hur galet stor denna canyon är! Mina förväntningar var inte särskilt högt uppskruvade, men blev ordentligt överträffade! Det är ett under att det inte är mer folk än det är här. Utanför de två stora utsiktspunkterna är man helt ensam bortsett från en och annan gemsbock, zebra och struts.

Camping i skuggan i Hobas.

Efter ett par timmars körning längs kanten av ravinen vände jag nosen mot Hobas Camping (www.nwrnamibia.com) där jag skulle varit i går. Hoppet om ett hus grusades av att många andra också har problem i värmen och det blev därför till att slå upp det lilla tältet i skuggan av stora träd på campingplatsen. Här finns stora campingytor, fräscht duschhus, pool och restaurang. Det skulle varit perfekt om temperaturen hade varit lite lägre!

Efter ett par iskalla Savanna Light (lättcider) blir dock livet genast enklare och en Springbokgryta senare är allt perfekt även om det tar ett par timmar att somna i värmen.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Bil- och taxiresor, Camping, Djur och natur, Namibia | Lämna en kommentar

GPS-kartan räddar offroadkörningen (Skilpad, Namaqua National Park, Sydafrika – Canyon Mountain Camp, Hobas, Namibia, 25/10, 2018)

De ovanliga och mycket speciella quiverträden växer i Namaqua.

På morgonen börjar jag köra norrut i Nationalparken Namaqua National Park (www.sanparks.org). Parken startades framförallt med tanken att bevara den unika floran i området, så den är inget för den som vill se mycket djur. En springhare, några springbockar, ett par stenbockar och en kudu är dagens djurbehållning. Däremot är naturen väldigt vacker och det är inte en människa i parken.

Här är det lätt att köra vilse.

Jag bestämmer mig för att köra en off road väg ut ur parken och jag har nog aldrig varit så glad för att jag har en GPS-karta med även offroadvägar inlagda. På en karta i skala 1 på en miljon ser allt enkelt ut, men väl i terrängen är det en helt annan sak, med massor av boskapsgrindar och farmvägar. Ett par av de vägar jag körde hade överhuvudtaget inga synliga bilspår och var mer eller mindre igenväxta. Icke desto mindre kom jag ut på asfalt i närheten av Springbok efter 50 km som tog runt två timmar att köra! Tack Tracks for Africa (www.tracks4africa.co.za) som levererar GPS-chipet med vägarna för ungefär 500 kronor.

44 grader varmt vid gränsen.

Resten av vägen gick snabbt att köra och gränsövergången till Namibia var också snabbt avklarad, mycket kanske beroende på att det var 44 grader varmt och alla, inklusive gränspersonalen, ville ha allt överstökat så snabbt det bara gick! Vid första bästa bensinmack fick jag (förutom glass och kallt vatten) ett lokalt SIM-kort för några tior och en liten bunt lokal valuta. Den naimibiska dollarn växlas 1 till 1 mot den sydafrikanska randen och det går dessutom att använda sydafrikansk valuta utan problem. Mycket smidigt.

Canyon Mountain Camp ligger för sig själv en bra bit ut i vildmarken.

Ursprungsplanen var att tälta på den lilla fina campingplatsen i Hobas där man också har 8 ganska nybyggda chalets. Den rätt extrema värmen satte dock stopp för tältplanerna och istället blev natthärberget Canyon Mountain Camp. Företaget som driver den har fyra ställen i området nära Fish River Canyon. Det är Canyon Village (upmarket självhushåll) Canyon Lodge, Canyon Mountain Camp (enkelt självhushåll) och Canyon Roadhouse, som är ett legendariskt guest house.

Canyon Mountain Camp är mysig, men lite sliten.

Mountain Camp är mysig, men lite dåligt underhållet och besticken i köket för hela campen (som har åtta rum) bestod av tre knivar, en sked och en bakelsegaffel… Jag har egna grejer så för mig spelar det inte så stor roll, men för andra kan det ju blir en smula knepigt. I den här delen av världen räknar alla med välutrustade kök på självhushållen. Det är dock svårt att klaga när man har en hel camp för sig själv och kostnaden för att övernatta är 450 namibiska dollar per person!

Efter grillad strutsfilé och sallad på tomater, avocado och lök ter sig livet ganska skönt och det blir ytterligare en kväll med perfekt temperatur och galen fullmåne.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Bil- och taxiresor, Djur och natur, Lodge, Namibia, Sydafrika | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Privat kustväg och vandringstur i fullmåne (Lamberts Bay – Skilpad, Namaqua National Park, Sydafrika, 24/10, 2018)

Bukten i Doringsbaai är otroligt vacker, men den lilla staden är annars inte så mycket att skriva hem om…

Från Lamberts Bay och norrut finns en rätt vacker smitväg utefter kusten. Om du tar vänster direkt innan järnvägsbron kommer du till en liten vaktkur. Egentligen krävs ett tillstånd, men det går att ”köpa” på plats. Vägen följer kusten samt järnvägen och du hamnar slutligen i Doringbaai där allmänna vägar startar igen.

För att komma till Namaqua National Park (www.sanparks.org), som är mitt mål för dagen, måste man köra in i Kamieskroon och sedan åka under huvudvägen N7 ett par kilometer norr om stan. Inte helt självklart och rätt risigt skyltat. Från stan är det ungefär 20 km innan man kommer till det lilla parkkontoret.

Namaqua NP är en av de nyaste nationalparkerna och har kommit till genom att man successivt köpt upp farmer i området. Somliga av farmarna har avtal som gör att de fortfarande får driva djuruppfödning i inhägnade delar av parken, vilket stundtals gör det en smula förvirrande.

En kustcamp i Namaqua NP.

På senare år har man också köpt upp mark vid kusten och en smal korridor dit ner. Efter den vilda kusten ligger också ett antal otroligt vackra campingområden med några platser på varje. Här är det inte alls om man är van vid på sydafrikanska campingar. Den enda service som finns är små vindskydd som gör att eventuella tält inte blåser bort i den hårds sydostliga vinden som sveper efter kusten samt enkla torrdass. Till kustdelen tar man sig enklast via gaten i Groen River.

Fyra små, men fina, hus finns det i Skilpad i Namaqua NP.

Mitt mål är dock Skilpad camp som ligger några kilometer från ”huvudkontoret”. I campen ligger fyra små hus (eller chalet som man envisas med att kalla dem här nere) som är några av de finaste jag sett i sydafrikanska nationalparker. De är väl genomtänkta med en öppen köks/vardagsrumsdel samt ett separat och luftkonditionerat sovrum. Rätt skönt när det är 39 grader varmt ute. Husen är i toppskick och utrustat med alla tänkbara köksredskap. De kostar från 671 rand per natt!

Utsikten från verandan i Skilpad är inte helt fel.

Från verandan är utsikten makalös och uteplatsen kan också stängas in med glasdörrar under kalla vinterdagar (det är inte ovanligt att det snöar här uppe under de kallaste vinterdagarna i juni/juli). Kvällen jag är här är fantastisk, 26 grader varmt när solen gått ner och en fullmåne som gör att jag kan ta en vandringstur mitt i natten.

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i 4x4, Bil- och taxiresor, Djur och natur, Hus, Sydafrika | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Sydafrikanskt värmerekord (Cape Town, Sydafrika – Lamberts Bay, 23/10, 2018)

Namibia är ett favoritland och med bilen packad med campinggrejer har jag gett mig ditåt. Det ska dock bli behagligt kostar dagsetapper.

Första anhalten är den lilla kuststaden Lamberts Bay (www.lambertsbay.co.za) som ligger ungefär 300 km norr om Cape Town. Det är en gammal fiskestad där man för några år sedan la ner allt som hade med fiske att göra och istället satsade på potatisodling. Nu för tiden lever man alltså på potter och turister som kommer i stora mängder vid vissa tider (påsk och när naturen blommar) och däremellan inte alls.

Lugnt i värmen på High Tide, men maten är fantastisk.

Det stora samtalsämnet just i dag är värmerekordet i staden. I går var det 40,5 grader vilket är extremt för en stad som ligger precis vid en del av Atlanten där det är ungefär 14 grader i vattnet för tillfället.

Lite svalare blir det när solen gått ner och jag ger mig av till den relativt nyöppnade Restaurangen High Tide (www.hightiderestaurant.co.za). Där regerar Bertina Engelbrecht i köket och hon gör det med bravur. Fantastiska fisk- och skaldjursrätter för otroligt lite pengar!

Övernattar gör jag på Sir Lamberts Guest House (www.lambertsbay.net).Det är inte riktigt lika spännande, men vad kan man begära när ett dubbelrum med frukost kostar 630 rand (drygt 400 kronor med nuvarande kurs!). Det är dock helt OK med stora rum, sköna sängar och luftkonditionering, vilket jag är särskilt tacksam för just idag!

Print Friendly, PDF & Email
Publicerat i Bed&Breakfast, Bil- och taxiresor, Mat och Dryck, Sydafrika | Etiketter , , , | Lämna en kommentar